Cykling - ett drama i tre akter

- Det blir sällan som man tänkt sig

Akt I.

Kuliss: Gråmulet blåsigt Växjö. Underlag: spårig snö, isfläckar och enstaka ohalkiga partier. Transportcykling ned till stan med äventyrsinslag, bilar, sladd och änglavakt. 

Efter lunch vidare färd.

Trött på vintern, trött på allt. Bestämt mig för att träna idag. Borde ha någon plan för det, har hört att det skall vara bra. Har inte det. 

Dessa funderingar avbryts av tankepaus, tar ett kort i förbifarten. Utsikt över Växjösjön, noterar att flaggan har en för cyklister obehaglig  potens och att Växjö kommuns cykelräknarskylt inte är så aktiv i halkan. 

Cykelavog flagga mot gråmulen kuliss

Akt II. 

Kuliss: Sjukhus, väntrum med offentlig konst och obligatorisk gullranka. Ser att en av växtlamporna är trasig och tänker att blomman nog inte gillar det. Vi tycker båda illa om mörker. Telefonsamtal till cykelhandlare. 

Fel 

Här tänkte jag berätta om hur morgondagens cykelhämtning skulle arta sig. Det skulle bli fortsättningen på "Cuben som ville bli cykel - rambrott del IV" men så blev det inte. En alltid lika trevlig Sivert hade att berätta att någon cykel kan det inte bli än. De saknade bultarna till min manitoudämpare har inte synts till. Snopet då jag väntat någon vecka med att ringa för att de definitivt skulle ha kommit. Hade även ordnat med skjuts till Myresjö. Inte mycket att göra åt den saken. Återtar väntan.

...Sen samtal, om allt och inget och om döden. 

Akt III. 

Kuliss: Lägenhet, sen vägar och skog. 

Ångestexpressen avgår med digital exakthet. Gryende panik botas bäst med cykling. Svepte dock en häxbrygd av tabletter nedsköljt med vin före turen. Det är inte den ideala sportdrycken. 

Förvirrad försöker jag få i ordning på prylarna. Blir många turer, glömmer saker, vänder för att hämta men kommer inte ihåg vad jag glömt.

Iväg. Trummar på lätta växlar på snorhala cykelvägar förbi Sandsbro och vidare ut mot Gårdsby. Det går inte att köra fort. Bestämmer mig därför för att köra lite längre tid, distans i någon form. Tar en kort paus för att lätta på trycket, iaktta granar och noterar att snön är skidåkardjup. 

Snö

I småland tittar man på gran även 

när man tillverkar gul snö

Nordanvinden biter och river, vass och närvarande. Det friskar i över de öppna fälten i Gårdsby. Vinden och bilarna har bitvis polerat underlaget som glittrar förföriskt. 32mm standardhala däck är inte ultimata i kamp mot klimatet.

En väghalva blank is den andra snödrivor, skymning i 

antågande

Det går fortfarande inte att köra fort. Benen känns därför pigga. Kläderna fungerar, jag fryser inte. Motvinden tilltar. Enligt SMHI 7m/s NO. Isbildning i skägget. Bestämmer mig att vända tillbaks mot stan, kör två varv i rondellen. Varför vet jag inte. Sen går det fort med vinden i ryggen och kvällens enda asfaltsrena vägparti. Salt. 

Tittar på cykeldatorn, ser först inte vad det står men ser sen att det gått drygt en timma. Bestämmer mig för att köra till jag fryser om fötterna. Kroppen tar det som en uppmaning och tio minuter senare gör jag det, fryser alltså.

Gatubelysningen står i givakt i väntan

på min ankomst

Struntar då i nämnda kroppsdel och trampar vidare mot Kronoberg sen Hovshaga, Öjaby, Flygplatsen, Räppe, Sundet och in mot stan igen. Fötterna ger upp och blir faktiskt inte kallare. Tänker att jag ska runda Växjösjön. Ser framför mig hur jag kör många varv, bara fortsätter till jag inte orkar mer. 

Så blir det inte heller. Batterierna dör. Cykelbelysningen slår över till rött, signalerar utmattning. Detsamma gör telefonens GPS. Sen dör de båda två. Tre timmar orkade de. Jag orkar mer.

 Min färd från ljus till mörker får sluta här. 

"I Can't feel my legs, I'm on my way to a better place" sjunger Airbourne i lurarna.

/ J - bredvidvarande