Hell yeah!!

- Lite hederlig Rock 'n' roll cykling

Perfekt före för skidåkning noterade jag då cykelsadeln var täckt med snö när jag skulle hem i eftermiddags.  Synd bara att man är cyklist. Men det väckte kampvilja - jag och våren skall segra i sinom tid. Nä nu jäklar ska det cyklas var den första tanke som smög sig på. Rastlösheten fanns där och jag kände att benen hade lite sockerdrickstendenser vilket innebär att de vill träna. 

Eftersom det ändå skulle bli snö och jäkligt inväntade jag kvällen bara för sakens skull, slängde på mig ett lager kläder till och satte hörlurar i öronen innan jag gav mig av. Ut på som vanligt uselt plogade cykelväger i Växjö i sällskap av Electric Six och "Dance Commander"; 

It would be awesome, yeah

Let's start the show

Because you never know

You never know

You never know until you go

Det gick mer på tvären än framåt bitvis. Men sen svängde jag av ut på 30:an några hundra meter för att snedda över Skir vidare till Jätvägen. Och se på f-n...den var riktigt fin! Och någonstans där i trakterna av Teleborg började benen spinna på och kadensen gick upp, andningen kom igång och jag tror bestämt att jag hittade lite flyt ett tag. En glimt av ett cykeljag.

Lampans sken och Rammsteins "Halleluja" förde mig vidare mot Tävelsås i rask fart. Trafik var det bitvis och jag låg rätt hopkrupen för att få upp farten. Inne i byn blev det spännande. Körde förbi en plogbil som svängde ut från en tvärväg. Den tog strax efter upp jakten på mig. Med mörkret som sällskap och Fear Factorys våldsamma "Remanufacture" dånande i huvudet blev jag jagad av ett gult fyraxligt monster med både plog fram och sidoplog och dubbla rader extra strålkastare som skar genom det kompakta vintermörkret. Närmare kom den och även min fart ökade, när den var ikapp gick jag över på vänster sida av vägen och den morrade sig förbi. Kastade mig in bakom men kunde inte följa i snön och farten den höll. 

Benen var med och det mesta kändes bra. Tänkte att jag drar vidare mot Jät. Vid Ållarydsskylten drabbades jag dock av en insikt lika klar som diodernas sken. Jag hade inte laddat batteriet på ett tag och hade glömt den lilla nödlampan hemma. Det skulle bli jäkligt svart om belysningen dog på det viset diodlampor plägar göra.  

Suddigt mörker då mobilen tyckte det var kallt, 

strax efter vändpunkt och plogbil

Alternativen var få, bara att vända och försöka köra så snabbt som möjligt tillbaks. Ett tempo i ljus mot mörker. En begynnande måne tittade fram och jag kände ulven inom mig vakna. Den tog upp kampen med de inre demonerna och vann. Trampade på bäst jag förmådde, farten sjönk dock. Lite trött hade jag hunnit bli. 

Backen upp mot Teleborg, snart hemma

Väl tillbaks till modden och de oplogade cykelvägarna i Växjö sjönk farten ytterligare. Backen upp mot vattentornet bidrog. Men allt kändes bra. Lite symboliskt hade min spellista gått varvet runt och jag var tillbaks till samma låt jag började med. Slutet av låten lyder;

I wanna make it last forever

I wanna make it last forever

De fixade skorna funkade utmärkt. I avsaknad av vinterskor gjorde jag några små ändringar på mina gamla mtb-skor igår. Tejpade igen hålen till spd-klossarna med vävtejp. Gjorde likaledes med lite av den på Chain-skorna frikostiga meshen och fäste allt med min sedvanliga eltejp. Sen på med neoprenöverdragen över det. Resultatet blev att jag förlängde tiden innan jag börjar frysa om fötterna åtminstone en halvtimma. Inga problem alls ikväll trots en tid på strax över en och en halv timma. 

Batteriet till lampan höll hela vägen hem. Körde på "ettan" med bara en diod tänd genom stan. Ännu mer symboliskt än musiken var att väl hemma efter det att jag tagit av mig cykelskorna för att lättare kunna ställa in cykeln i cykelrummet hände det att på vägen ned för trappan slocknade lampan! Fick därför fumla en bra stund med att få in nyckeln i låset. 

Det kommer bestämt bli fler musikstyrda träningar framöver. 

/ J - kvällscyklingens häxmästare