- Sveriges största Mountainbiketillställning
"I fädrens spår för framtids segrar", tja jag vet inte jag. Eller så kanske det blir "framtids segrar" så småningom eftersom årets cykelvasa för min del blev lite av en blandad kompott och därför inte enbart kändes som en seger även om det var ofantligt skönt att gå i mål. Vid det tillfället var jag dock mest trött och lerig. Loppet blev delvis inte som tänkt var nämligen. Det fanns flera slagna hjältar i mål kunde dock noteras, inte bara jag var halvt utmattad - det fanns några till som tyckte det blev en smula jobbigt under färds gång.
Det är många intryck att sortera bland så här efteråt. Men en oförglömlig resa och många bra minnen blev det. Somligt har med cykling att göra annat inte.
Träningsförberedelserna inför själva loppet kunde väl varit mer strukturerade. Men med diverse tekniskt strul veckorna innan i åtanke och taget i beaktande att jag inte visste om att jag skulle köra förrän tämligen sent då det hela var en present så var jag i någorlunda dagsform. Upplägget under veckan innan fungerade bra och inkluderade ett "upptramp" dagen innan själva Vasan. I det här fallet innebar det att jag och C inledningsvis cyklade från Sältorget ned till Sälens by för att där ta reda på hur man bäst tar sig till startområdet i Berga by. Det är nämligen inte alls helt självklart om man inte vet vart det ligger och inte trampat dit förut. Vi följde banvallen. Väl där körde jag uppför den inledande backen på ca 5 kilometer och sen körde vi tillbaks till bilen igen. Blev rätt kuperat med tanke på att den inledande backen är på runt 150 höjdmeter och färden upp till bilen bjöd på ytterligare ca 250 höjdmeter. Men benen kändes som de skulle och cykeln fungerade bra. Minus det jävla klonkandet från cykelröven när dämparen är låst som numera är lokaliserat till fästet mellan länkage och bakdämpare. Hoppas någon mekaniker kan ägna sig åt helbrägdagörelse.
När jag körde upp mötte jag få cyklister, en handfull, men desto fler bilar med tomma cykelställ på taken som uppenbarligen var här för att reka. Jag låg stadigt och lugnt på 17-18 km/h uppför för att inte dra på mig någon syra alls och tänkte att några kilometer i timmen fortare kommer det att gå imorgon. Gäller dock att inte förhasta sig då det är långt kvar efter den inledande stigningen. De två första kilometrarna är brantast sen blir det slakmota ytterligare några kilometer och i princip går det uppför de första sju kilometrarna. Gillar inledningen på så vis att man blir ordentligt varm. Men det gäller som sagt att vara aktsam och kasta ett getöga på pulsklockan ibland. Några gram mjölksyra kan vara märkligt tungt att släpa omkring på. Passade på att njuta av utsikten och notera att det fanns en damm ungefär där jag planerade att öka min fart oavsett vad andra gjorde i inledningen av loppet. Fick osökt minnesvibbar från 90-talets sträckning av Finnmarksturen och inledningen där upp till Slamdamm.
Det är några mil att köra till Sälen för oss sydlänningar som bor här nere i palmers land. Runt de 60 eller strax därunder beroende på vägval. Som vanligt frihandsnavigerades det en aning med lite mer generell riktning i rätt vädersträck som guide än karta. Då kan man hamna på avvägar en stund. Sådana känns igen på att man hamnar i ett nedlagt bruk och vägen liksom slutar. Annars är inlandsvägen, RV26 ett mer säkert tips. Efter utflykt i spenaten återgick vi till den.
Resultat av spontannavigering
Annars gick resan upp ytterst bra. Det är intressant att se hur antalet bilar med cyklar på tak och därbak ökar ju mer norrut man kommer. Och det här var redan på torsdagen bör påpekas. Det var bara att följa strömmen. Runt 12000 cyklister och några "hangarounds" skapar en viss trafik.
Fler cyklister än vi som tyckte att det var lunchdags vid Nässundets station
Avfärdsdags från Växjö, allt packat?
Vägen upp bjöd även på strålande väder både för bilåkning och cykling. Vid det här laget såg det ut som om de något olycksbådande väderleksrapporterna skulle spå fel. Men det var ju några dagar kvar. Och regn har en tendens att höra ihop med cykellopp. Så på något vis hade jag en mental förberedelse för det även om jag avskyr lera.
En anomali i fjällen, sol
Cykeln var i alla fall pigg efter resan, det var inte vi.
Närmare sju timmar i bil sätter sina spår.
Nummerlapp och dylikt hämtades på fredag förmiddag eftersom vi var uppe rätt sent på torsdagen och det är skönt att inkvartera sig och ta det lugnt vid ankomst. Vid tävlingscentrum träffades även några muntra gamänger från Lammhultcyklisterna och Växjö med omnejd. På eftermiddagen efter ovan nämnda upptrampstur så insöps inspiration genom att se på när några ur eliten körde Cykelvasastafetten. Efter det kändes motivationen på topp faktiskt och det bar av hem till stugan för att förbereda inför morgondagen.
För cyklister som inte mekar själv fanns "sistaminutenservicepaket"
att köpa.
Alla prylar skulle gås igenom och läggas fram och så förstås sedvanlig cykelkoll. Den inkluderar att se till att bromsar och växlar fungerar, se till att alla skruvar sitter där de skall och fast, att hjulen inte kollapsat och att dämpartryck och däckstryck är enligt plan. Det sistnämnda kollas även på morgonen förstås. Den enda sistaminutenjusteringen som gjordes var att spänna styrlagret en smula. Inte så det glappade direkt men det kändes rätt.
Däcksval och lufttryck hade jag bestämt sen tidigare men med facit i hand kanske annat bakdäck hade varit att föredra. Återkommer till det.
Allt framlagt och förberett. Det man inte har i
huvudet får man ha i planeringen...
Nummerlapp till Cykelvasan
på plats. Nu är allt klart.
Efter en tämligen lång och intensiv dag blev det sen efter mat en avkopplande bastu med tillhörande pilsner. Just den där bastun var kanske inte någon riktigt bra idé skulle det visa sig. Förvisso blev jag avslappnad och somnade gott men det där med vätskebrist...
Återkommer snarast med en "RaceReport" angående själva loppet.
/ J - framgångsrik säljägare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar