Helgasjön runt

- Ett motionslopp betraktat lite från sidan

Då är den andra delen av "Kronobergstrippeln" över. I söndags sökte sig runt 140 personer till starten vid Sandsbro skola för att trampa endera den korta rundan på 55 km eller den nya längre sträckningen på 115 km av Helgasjön runt.

Jag var inte en av dem som stod på startlinjen i propagandavädret. Den här gången var det min tur att vara funktionär ansåg jag då jag siktar på att delta i Lammhultstrampet istället. Bansättning var en av uppgifterna som jag var inblandad i. Något som visade sig ta lite tid i anspråk. 

Att kvällen innan köra de 115 kilometrarna med bil samt stanna ett trettiotal gånger för att hoppa ut och banka fast skyltar visade sig ta lång tid. Snittet för bilkörningen understeg det som tätklungan senare åstadkom i själva loppet. Jag, Dan och Märit färdades i den svindlande hastigheten av 38 km/h. Men samarbetet var gott och stämningen på topp. Dan var rorsman, jag gast och Märit loggade nogsamt.

För den som söker vägledning i livet

Sträckningen som skulle skyltas. En liten ändring gjordes vid 

Kalmarvägen/Kalmarrondellen

Runt tre timmar senare var den långa banan markerad. De inledande sträckorna i stan på båda rundorna sparade vi till morgonen innan start för att ingen lagom förfriskad person eller möjligen busig yngre förmåga skulle vända på eller rycka upp skyltarna under lördagskvällen. En plan som nästan fungerade. Trots den försiktighetsåtgärden var det någon som allokerade en högersvängsskylt i Tävelsås vilket förorsakade en del navigeringsbekymmer för några deltagare. Skylten återfanns senare ett par meter ut på en åker bakom en gräsvall. Där var den svårläst. Det märkliga var att det skedde under loppets gång. De första klungorna hade sett den men när de senare kom var den borta. 

Det är alltid svårt att bedöma hur många som kan tänkas dyka upp till starterna på den här typen av mindre motionsarrangemang. Helgasjön runt har hittills varit det klart minsta av de tre loppen i trakten och för att om möjligt ändra det har tidpunkten ändrats för att bättre passa med semestrar och annat. Vid den här tiden på året har åtminstone några hunnit hem igen. Men den största enskilda faktorn, särskilt för den kortare rundan, är nog vädret. Och den här gången var det på topp. En strålande sensommardag bjöd på sol, mycket värme och tämligen lätta vindar. Så de yttre förutsättningarna var utmärkta. 

Loppgeneral för Helgasjön runt, Joakim, i full fart

I väntan på start, Helgasjön runt. Foto: Märit Kemner

Efter att ha satt de sista skyltarna på korta banan begav sig Herr D och jag till korsningen vid RV25, "Kalmarvägen", där vi skulle agera flaggvakter. Någon trafik att tala om kom det som tur var aldrig och det gick snabbt att lotsa ut cyklisterna i högersvängen ned mot den stora rondellen. Sen var racet igång för vår del. En eftersläntrare hade tappat en kvart men alla andra var tämligen samlade då det bara gått några kilometer hit. Men loppet börjar med en slakmota/backe upp till Glasrikets golfklubb så redan där får man nog bestämma sig för vilken fart man vill välja för dagen. Att ligga i tät kan kosta på. 

Sen packade vi ned skyltarna som sade "cykeltävling pågår" för att förflytta oss till nästa korsning som var vårt ansvar. Den när cyklisterna skulle ut från Bergundavägen och korsa 23an mot Älmhult i en vänstersväng. Här var trafiken mer intensiv och farten på bilarna högre. Inget annat att göra än att stoppa samtliga cyklister. Det blev mycket demokratiskt då alla de tre tätklungorna fick stanna ungefär lika länge för att det skulle hinna bli en lucka i den strida strömmen av bilar. Den här korsningen skall på något vis bort från kommande lopp om det bara är möjligt. Justeringar av banan är nog tvungen. Det är något jag skall sätta mig ned och kika på tämligen omgående för att kunna lägga några förslag. 

Nu var loppet i full gång och tätklungan på runt tjugo-tjugofem personer hade skaffat sig runt fem minuters ledning. Det hördes även på någras andhämtning när de fick en ofrivillig men i vissa fall kanske efterlängtad minipaus vid stoppskylten. En medryckande berättelse från tätklungan står Håkan för och finns att läsa här!

Anmärkninsvärt och glädjande var att inga incidenter inträffade under loppet vare sig med annan trafik eller mellan deltagarna. Inga vurpor, inga krascher eller mekaniska problem inrapporterade. Jag tror inte ens jag hörde talas om någon punktering. Det enda jag behövde vara behjälplig med var att fixa en broms som låg an på framhjulet. En stackars man hade kört så i några mil och visste inte exakt hur han skulle göra då han enligt egen utsago var novis på området. 

Dan och jag var färdiga med flaggviftandet efter det att de större klungorna passerat riksvägen och vi begav oss istället via startplatsen till målrakan utanför Långarör på Rottnevägen. Platsen var vald för att ha god sikt och därmed försöka undvika krångligheter vid eventuell spurt. 

Här en mycket öde målraka i väntan på de första

cyklisterna

Vi bedömde att täten skulle hålla runt de fyrtio i snitt och därmed vara i mål runt klockan ett. Det stämde väl och fem i dök det upp en tätklunga vid horisonten. Kommer inte riktigt ihåg hur många det var i den men det spurtades friskt. Avgick med "segern" gjorde Albin som håller på att utveckla en riktigt bra spurt kan konstateras.

Först i mål, Albin Larsson. Foto: Märit Kemner

Roligast för oss vid mål var kanske att precis samtidigt som klungan närmade sig gick en något mer långsamcyklande deltagare från korta rundan i mål. Iklädd rutiga kortbyxor och sandaler på en cykeln försedd med barnsadel trampade han i godan ro utan att se att det närmade sig en vilt spurtande klunga i 55 kilometer i timmen bakom honom. På något foto ser det ut som han vinner spurten!

/ J - någorlunda funktionär