MR

- Står inte för mästerskapsrekord dessvärre

Märker att det inte varit så många uppdateringar här på ett tag. Orsaken är att det varit fullt upp på flera fronter vilket varit mycket trevligt. Inte så mycket cykel som önskat men några turer har hunnits med. Efter Helgasjön runt i söndags var jag trött så det blev bara någon dryg timma mtb-teknik och igår kördes en sedvanlig måndagstur från torget. 

Idag är jag extremt sömnig då jag inledde morgonen med magnetröntgen efter en usel natts sömn. Att ligga blickstilla i fyrtio minuter gör inte att min nacke och axel värker mindre märker jag nu. 

Det enda som inte stämmer var tiden

Intressant var att de nya röntgenmaskinerna låter, inte mindre som man skulle kunna tro, utan mer än de gamla! Tydligen är magneterna starkare. Mindes inte sen sist att det var så många olika ljud. Det var nog mest det jag tänkte på. I bakgrunden andades något som lät som en gammal ångmaskin redan när jag kom in i rummet. Sen in i klaustrofobiröret och proceduren tog sin början. 

Det surrar, knackar och dånar och sen tvåtonsummern innan det vanliga danka danka danka satte igång. Men sen överraskningen bestående av en lång intensivt hög summerton som konkurrerade med de värsta radioklockorna från åttiotalet i irriterande frekvens. Fast högre. Mycket högre, kom på mig att tänka att trots öronproppar och kuddar för öronen så lät det som en konsert med Front 242. Sen tystnad. Påtaglig tystnad följt av en ny omgång, den här gången med en frenetiskt taktfast synttrumma i bakgrunden följt av ny tystnad. När man tittar in i tystnaden möts man av StarTrek-miljö. 

Efter en stund en röst som undrar om det går bra därinne. Jo då, det tyckte jag allt. Men jag hade fel. Tydligen hade jag andats eller svalt på fel ställe. Bara att köra om någon omgång. Tjohoo. 

Nu är jag nyröntgad och klar och nu återstår bara att se om det finns något därinne och i så fall om det är trasigt. Nästa fråga blir sen om det går att fixa. 

/ J - utsatt för dragningskraft