- Ett jäkla röjande
Fredag
Fredag morgon bar spår efter röjarfesten i torsdags kväll. Den nya bekantskapen Alex tittade in med kompisen Micke och parkerade sig i ett hörn till långt in på småtimmarna. Lite senare tittade även de gamla polarna Benno och Ivar in för att känna på stämningen och ta sig en svängom. Tjusig stod i hallen och rökte. Ikeafest.
Löpandebandtillverkning av lådor. Oerhört intressant...eller...inte
Ser ut som en mindre tornado dragit fram. Börjar ordna upp sig tack och lov.
Gammal soffa bortskänkt och annat ordnat sen bilden togs
Hur spännande det än är att skruva ihop platta paket och boa in sig så lockade hösten med avbrott för andhämtning och bjöd på perfekta förhållanden för en cykeltur.
Efter lite snabbmekande med byte av sadelstolpsklämma och infettning av sadelstolpe för att förhindra mer knakande kom jag iväg. Kunde känna känslan av välbefinnande redan från start. Benen kändes pigga och tanken på att cykla "planlöst" lockade. Inget särskilt tempo, inga intervaller eller annat seriöst. Enda planeringen var att jag tänkte köra något distansinriktat.
När jag stannade till för att illustrera en tanke krånglade mobilen. Den hängde sig helt och påminde om varför jag måste skicka in den för service. Börjar bli för många små olägenheter och egenheter från det hållet nu, t ex att den blir svart när man försöker ringa.
Filosofisk raksträcka
När jag stod där vid vägkanten med cykelhandskar på och fipplade med det urpillade batteriet gick den lilla knappen som håller kvar bakstycket av. Men inte ens det kunde förstöra det goda humöret en dag som den här. Tog en bild på raksträckan framför mig där jag njöt av solen och tänkte i ett anfall av optimism att där framme bakom kröken väntar framtiden och att den kanske inte är mörk.
Att fota i fart med för ändamålet usel mobilkamera
är inte lätt. Det finns ingen avtryckarknapp, det måste ske med skärmtryck
Höstluften var klar och frisk och förde med sig doften av svunnen sommar och kyla i antågande. Det blev en tur av lukter som sträckte sig från odören av sur dieselrök från en äldre lastbil utanför Växjö till dofterna av solmogna äpplen från odlingarna på Sirkön. Tjäran från klockstapeln vid Jäts gamla kyrka väckte minnen från bryggor och hav och efter Vrankunge luktade det av färsk mull då en Rottneblondinsgul äldre dumper flyttade jord. Runt lukterna var det tyst förutom brusandet av fartvinden i öronen.
Under tiden jag satt där och tittade på omgivningarna och insöp dofterna och rent allmänt mådde bra och trivdes på cykeln så skötte benen sig själv. Allt flöt på och kändes rätt. Mycket beroende på att det var helt vindstilla. Minns inte när det hände sist. Cykelbleke.
Vissa vyer är vackrare än andra. Cykelbleke över Åsnen på väg mot Vrankunge
Det blev ett av årets bästa distanspass, balsam för själen och möjligen även en aning välgörande för figuren då det blev 101 km på 3 timmar och tio minuter.
Väl hemkommen gjordes sen en utflykt där det kunde konstateras att solrosor är förunderliga samt vackra växter och att det är nästan att omöjligt att hitta en femåring som gömt sig i ett solrosfält under kurragömmalek.
Lördag
Lördagsmorgonen bjöd på fortsatt uppröjning efter sviterna av inomhustornadon tidigare. Mycket spännande att koppla om all elektronik till tv-apparat, digitalbox, två stereoanläggningar, dator, externa hårddiskar, modem etc. Många många kablar och sladdar blir det.
För att inte fastna med humöret i kabelhärvan och pausa kastade jag mig ut i skogen några timmar. Samma magiska känsla som från fredagen infann sig idag fast i skogsmullemiljö i Fyllerydsskogen. Det vill säga jag fungerade men inte cykeln. Den klonkar värre än tidigare och gav sig fan på att knaka också, oklart varifrån.
Bäst jag cyklade där så blev det gult i ögonvrån. Tvärnit, av från cykeln och börja plocka.
Skogsguld förorsakade hård inbromsning
Inte förrän efter en liten stund kom jag på en sak, jag hade inget att ta kantarellerna i. Skräp också, för påminna mig om att ta med något nästa gång. Funderade ett tag på att tömma vattenflaskan och lägga dem där.
Allt som allt blev det en träningsvecka deluxe. Bra styrketräning för både ben och överkropp, några sköna cykelpass både på landsväg och skog och därutöver har det hunnits med att springa någon runda.
Ibland känns saker bara rätt
På eftermiddagen kunde noteras att det är nästan lika svårt att hitta en femåring i en gigantisk godisaffär som i ett solrosfält. Hon avslöjades av att det då och då stack upp en liten hand beväpnad med en röd plastskopa. Annars doldes hon helt bakom oändliga rader av godisburkar.
Söndag
Och apropå att hitta folk är jag oerhört glad och lättad över att höra att en 96-åring jag känner blev upphittad nu på morgonen. Hon hade varit försvunnen sen i gårkväll men jag hörde inte talas om det hela förrän för någon timme sedan. Tack och lov vilar hon nu ut efter en natt i skogen.
Var nämligen ute och cyklade på förmiddagen med en sjuåring som lyckades med ny rekorddistans på 14 km varav ett antal på stig, komma upp i 29 km/h i toppfart och var riktigt duktig i trafiken! En rolig cykeltur även det.
Som tur var hade jag beslutat mig för vilodag för egen del idag. Moder natur håller med mig och markerar det genom att låta det regna. Gott så.
/ J - helgig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar