torsdag 24 juli 2014

Getingvila och sjörunda


Idag får jag inte cykla vilket känns surt. Eller som läkaren nästan diplomatiskt formulerade det "det är synnerligen olämpligt med ansträngningar i kombination med den här behandlingen". En utsaga vars 
signifikans jag redan undersökt med känt resultat. Jag börjar kunna drillen eftersom jag är inne på mitt femte och sista år. De sista åren med en spruta var sjätte vecka. Hade bara glömt bort att det var idag eftersom det blev uppskjutet förra gången pga öronkrånglet. Så det blir ingen tur idag trots det fantastiska vädret. Blir att stanna inne och ta del av ännu en spännande TdF-etapp, den sista i Pyrenéerna. Med tanke på kampen om podieplatserna och om att bli bästa fransman på touren så kan det bli dramatiskt även idag vad det verkar.

Idag, cykling förbjuden

Inte heller igår cyklades det för min del. Istället utflyktades det med familjen. Inte riktigt lika bra träning för benen men desto bättre för själen. 

I förrgår däremot körde jag min gamla långtemposträcka* runt Helgahavet "aka" Helgasjön. Det är inte på något sätt världens bästa temposträcka och särskilt inte nu när man får köra några kilometer på 2+1 väg om man vill följa sjön närmaste vägen. Distansen är annars 50,5 km och höjdmetrarna runt 200. 

Hade till en början tänkt att köra halvfort för att se vart min kondition befinner sig. Det var dock ett projekt jag gav upp tämligen omgående. Vädret var dock inbjudande, varmt och blåsigt och därmed mycket somrigt. 

Men bladvändarvindarna lockade fram gäss på sjön och det är väl inte optimalt om man skall köra fort ensam på cykel.

Dagen till ära gjorde jag även ett försök att köra med lurar och musik med dålig hörsel. Ett litet test som väl inte föll helt väl ut. De stängde förvisso ute omvärldsljuden men de finare nyanserna i musiken undslapp mig och någon bas hördes inte alls på vänster öra. 

Öppningen ut ur stan gick ändå relativt väl och jag susade vidare i tillvaron och mot norr. Bäst jag satt där i egna tankar fick jag syn på två bilar - en röd och en vit. Jag hade nog inte lagt märke till dem om det inte vore för att de körde om mig rätt friskt men ändå korrekt för att sen bromsa in och kasta sig in på en parkering lite längre fram. Sen utbröt vad som närmast kan liknas vid hela havet stormar. Dörrar slogs upp och fem personer hoppade ut och började byta bilar och positioner hej vilt med andra. Vilka som bytte vad hann jag inte uppfatta men de från den vita bilen verkade skutta in i den andra och vice versa och till slut blev en person över som dök in baksätet på en av dem. Sen svischade jag förbi med händerna i bocken och hann inte se mer.  

Det blev tidigt en tung tur. Vindarna brottades efter förmåga med mig och gjorde vad de kunde i tjuvknepsväg. Och jag hade för ovanlighets skull krampkänningar i vänster lår. Jag trodde själv att det berodde på en kombination av usel form och att det var länge sen jag körde racer. Sittställningen på Mtbn är lite mer hästlik då Q-faktorn är högre. Men jag kämpade på. 

Sverige i sommarskrud

Sen kom jag på det pinsamma nybörjarmisstaget jag gjort mig skyldig till. Jag hade ju för tusan bytt vevar! De nya är längre än de gamla och då vet de som cyklar att det inte är lämpligt att ha sadeln på samma höjd. Stannade därför utanför Åby för att åtgärda problemet och sänkte sadeln en bit. Därefter släppte krampkänningarna tämligen omgående. Det som hade börjat som en tidstest inför höstens enmanstempotävling mot mig själv var nu en ren motionstur utan särskilt mål. Snittet hamnade till slut runt 33 km/h. Inte så viktigt i vanliga fall men skall man köra tempo så är det ju faktiskt det. 

När jag kom hem blev det andra bullar. 

Väl hemkommen doftade det mycket välkomnande. Nybakade kanelbullar och tre glada mjöliga kockar.


/ J - vevar vidare

* Som jag en gång skrev om här!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar