Vi är alla stjärnor i cyberrymden

Idag har jag just fått höra att Facebook är som gamla tiders kyrkbacke. Det är där man samlas och visar upp sig och skvallrar om ditt och datt. Just FB är kanske inte det senaste men om man räknar in Instagram, Twitter och diverse andra sociala medier i fenomenet så ligger det något i det konstaterandet. 

Fick även höra att Bloggare är som tuppar som står överst på en dynghög och gapar och skriker. Det kanske ligger något i det också. Eventuellt beroende på vad man skriver om. 

I vilket fall som helst blev allt något surrealistiskt idag när jag halvdöv satt och försökte lyssna på livemusiken som bjöds på under våffelcaféet som arrangerades på Parketten.

En av låtarna som spelades var den gamla Scorpionsdängan "Winds of Change" och samtidigt som jag försökte brumma med i texten erinrade jag mig att jag befinner mig i en nedlagd folkpark och tittade genom det kraftiga Gunnebostängslet som avgränsar oss från de nybyggda lyxiga Carlssonhusen på andra sidan där det fordom låg en kommunal simbassäng. Jo, tiderna har sannerligen ändrats. 

Tankarna föranleddes av att någon på nämnda FB delade vad Skugge skrivit i AB. Förvisso skrivet i en skvallerblaska av en illiterat messerschmitt som tycker om att synas. Det intressanta i sammanhanget är väl varför vissa proffstyckares åsikter anses som så mycket mer värda än andras? Särskilt när det är så uppenbart skrivet för att provocera. Det som provocerar mig är inte vad människan tycker för det bryr jag mig inte det minsta om. Det som irriterar mig är när folk citerar fanskapet. 

Inte bara tuppar gal utan även hönor och somliga gör det på större dynghögar än andra. 

/ J -en tupp med en våffla i handen