Det finns värk som är mer välkommen än annan. Träningsvärk till exempel. Den fungerar som ett kvitto på att man rört på sig. Sådan har jag nu men den är redan på övergående. Bra återhämtning på mindre än ett dygn om jag får säga det själv. Sen var orsaken till värken väldigt positiv i det här fallet.
Tänk att man kan bli så glad av att höra en röst från förr. I det här fallet var det en vän som jag inte träffat på många många år. Han föreslog en mtb-tur eftersom han hade vägarna förbi Växjö. Jag tyckte det var en synnerligen tilltalande tanke och nappade direkt. Nu blev det inte så eftersom cykeln inte ville rymmas i bilen och det är lite mycket vägsalt i världen för att en cykel av den digniteten skall ställas på taket.
Istället blev det en löptur. Eller snarare en joggingtur i prattempo. Min första på flera år faktiskt. Utomhus skall tilläggas. Löpbandet används frekvent för tillfället som uppvärmning till min nuvarande mycket korta gymkarriär.
Resultatet av varvet på elljusspåret blev att jag fick rejält ont i låren ett tag. De där branta backarna tar hårt när man skall bromsa utför. Så jag hade svårt att sätta mig på en stol eller ta mig in i bilen ett tag. Men skam den som ger sig tänkte jag och begav mig någon timme senare till Norremark och Idrottskliniken för att riva av ett par timmar där med. Skall det tränas så skall det.
Heja heja
Jag tillhör dem som anser att skidor bäst avnjutes på avstånd. Men där är det allt rejält spännande så i bästa fall kan det bli något av en högtidsstund.
Sen är det frågan om det blir någon träning för egen del i eftermiddag. Det återstår att se.
/ J - blivande soffpotatis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar