Spinning

Vad skall man tycka om den här företeelsen egentligen? Den har definitivt utseendet för sig. Redskapet påminner på något vis om en cykel med sin sadel och sitt styre. Schwinnvarianten jag trakterade igår hade dessutom en rasslande dåligt smord kedja. 

Men det är något sorgligt över spinningcyklar som påminner mig om linfärjor. Det är onaturligt att kedja fast cyklar och fartyg. De är skapelser som skall vara fria och vilda och tyglas med svårighet. De skall inte vara stationära och fastlåsta. 

Vanligen kör jag den här träningsformen en gång om året. Varje år har jag glömt varför det inte sker oftare och efter varje pass kommer jag på det. Det är inte cykling. Det bara påminner om det. 

För de flesta är det inget problem men för mig förhåller sig spinning till cykel som rörelsemönstret i kampsport till dans. Vid en första betraktelse finns det likheter men under ytan är de varandras motsatser. Hela idén med cykel är ju att spara så mycket kraft som möjligt för att ha den kvar till när den behövs. Nästa backe, nästa mil, kanske nästa spurt. I spinningsalen skall man bli trött mycket trött, gärna så fort som möjligt.  

Inget fel i det men när det körs "old school" - spinning á la nittiotal som igår så blir det inte helt lyckat för min del. Knäna börjar göra ont, själen skaver och skaderisken gör sig påmind. 

Jag talade länge väl och med annan spinninginstruktör som blev en aning bestört över alla övningar som gick ut på att stå, sitta, stå, sitta och gärna på så tungt motstånd som möjligt och därmed låg kadens. Tydligen gör man inte så nuförtiden. Och jag förstår varför. Det tog mig gott och väl en halvtimme in på andra delen av tvåtimmarspasset att bli av med molvärken i vänsterknät som tyvärr inte släppt helt än. Extra tydligt blir det för mig som är stor. Jag kan helt enkelt inte stå upp utan att köra på rejält motstånd för att inte skumpa fram. Som passet var upplagt var det alldeles för mycket lågkadensmusik och alldeles för lite "spinning" i mitt tycke. 

Och eftersom det saknas någon form av system för att kolla hur tungt man kör om man är ovan vid cykeln så blir resultatet att jag gärna kör för tungt. Kadens, puls eller watt är annars sådant jag siktar på. 

Sen avskyr jag när instruktörer säger "då lägger vi på lite till" mitt under en övning utan att ha förvarnat om att det skall ske. Det funkar inte i min värld. När jag kör tungt så gör jag det. Jag sparar fan inte så att jag kan lägga på tio procent hela tiden. Det stressar mig bara. Jag behöver ingen yttre motivation för att ta ut mig. Det kan jag ändå. Så snälla instruktör, sitt kvar på din cykel!

Nu kan det låta som jag kapar spinning helt, men det gör jag inte alls. Det är därför jag prövar varje år. Ungefär som jag gjorde med svamp när jag var liten. Nu gillar jag svamp.

Gårdagens pass var dessutom ett superbt träningspass och i gott sällskap. Det gillas skarpt.  

Passet innehöll en mängd intervaller och sådant är nyttigt. Så jag jobbade på allt medan svettpölen under mig växte till närmast generande proportioner. Först några droppar, sen en småländsk tjärn, därefter en sjö som påminnande lite om Vänern och till slut bildades en älv som rann över till grannen. Jag började tänka på kajakpaddling av något orsak. Som vanligt är friskluftsanläggningar underdimensionerade i spinningsalar. Jag hyser en konspiratorisk tanke som går ut på att det är med flit. Man blir tröttare utan syre. Höghöjdsträning i en källare. 

Andra halvan var sympatiskt utmattande. Först trampa ur en stund i hög kadens för att få bort smärtan ur knät. Sen rundtrampsteknikträning följt av mördarintervaller. "Treor" där första delen kördes sittande, sen ståendes och sist en minut i tempoställning. "Vilan" bestod av att vi hoppade av cykeln och körde djupa knäböj och sen om igen. Sex repetitioner hann vi med. Sen var de två timmarna lika slut som jag. 

Och av den anledningen kör jag bara ett lättare pass idag. Mitt planerade korta tungpass på Idrottskliniken får vänta till i morgon. Om nu rethostan ger med sig. 

Men kanske bryter jag mönstret och kör spinning ytterligare en gång i år. Kanske redan nästkommande måndag. Det är nu sällskapet som blir den avgörande faktorn i så fall. Den som lever får se. 

/ J - inte helt frälst