Sadelhelvete!

- Så här skall det väl inte se ut?

Någon enstaka sadel har jag väl kört sönder under alla år som cyklist. Men färre än man kan tro och faktiskt ingen på min MTB fram till nu. Den förra som rök var en "PRO" som satt på min pendlarhoj där själva plastkärnan helt sonika sprack så det märket vågar jag mig inte på igen. 

Jag visste inte att Selle Italia SLR XP var en Monolink-konstruktion

Men det här var lite mer överraskande. Har använt min mtb som transport- och pendlarcykel nu när underlaget har varit så extremt varierande mellan snö, slask, grus, torr asfalt och polerad is. Och den har verkligen inte gått några hårda rundor i år och inte särskilt många under hösten/vintern heller. 

"Handmade in Italy" - inget jag skulle skryta om

Så frågan är om det är metallutmattning det handlar om? Att jag är tung spelar säkert in men mig veterligt finns det ingen viktbegränsning på just den här sadeln. Tvärtom lanseras den som en Mtb-sadel och då kan det ju tänkas att den skall tåla lite tuffare tag. Nu är det inte riktigt sant för det enda som skiljer "XP" varianten från SLR är 30 g stoppning. Rälsen är mig veterligen desamma. Sen kan tilläggas att det faktum att jag kör heldämpat skonar sadel och stolpe från många hårda smällar. 

Skit också!

Hur som haver, trasig är den. Frågan om modellen skall återanskaffas eller om jag skall passa på att pröva något nytt nu när jag tvingas byta. Annars har jag just den modellen på alla mina cyklar. Ändalykten trivs med formen men just i skogen skulle jag kunna tänka mig något lite bredare att studsa omkring på. 

Någon som har några tips?

/ J - the materialtestare is back