- Smygbergsrunda?
Endera var det för att mina ben redan var trötta efter urladdningen dagen innan eller så bjöd "Bjäre runt" på ovanligt många höjdmeter. Får man tro Bikeroutetoaster så hamnar det runt niohundra stycken faktiskt.
Jag är som sagt inte den mest morgonpigga av varelser men vis av erfarenheterna från gårdagen lyckades jag låta bli att glömma allt. Så iväg kom jag, lugnt och stilla.
Snart på väg i arla morgonstund
Tur att jag inte var i sista sekund då det var ändringar av startplats på grund av skyltproblem. Jag hann till och med cykla några uppvärmningskilometer vilket visade sig vara onödigt då den första biten från Laholm till Östra Karup var masterstart och således gick bakom pace-bil. Farten dit hamnade runt de fyrtio. Sen släpptes fältet i botten av backen på gamla E6.
Samling på morgonkvisten runt sekretariatet. Jag var inte ensam smålänning på plats
Större delen av startfältet samlat. Runt 160-170 personer skulle jag tro
Flyttad startplats i och med skyltproblem
Samling innan start, det börjar fyllas på med cyklister
Backen gjorde det den skulle - spred fältet. Den är lång, rak, bred och bibehåller lutningen i princip konstant till toppen. Jag tog mitt eget tempo direkt för att inte dra på mig syra redan i första motlutet. Det visade sig vara gångbart. Jag avancerade rejält bakom första klungan som försvann i fjärran. Min plan var att försöka "klunga ihop" mig med några stycken vid toppen för att sedan jaga på utför.
Den planen fungerade utmärkt. Snart hade jag en svans på ett par åkare och jag siktade på ytterligare två stycken som glidit ifrån uppför tidigare. Newton och jag har en deal så jag jagade ned och fällde ytterligare två tolvtaggare. Sen var vi en liten grupp - gott så.
Den vilda jakten utför. Foto: Gary Jones
Gruppen växte i Margretetorp då det uppenbarligen var fler som ville ansluta. Ytterligare några tillkom när vi närmade oss havet. Samarbetet gick väl någorlunda men jag får erkänna att jag tillhörde dem som ville köra fortare. Farten ursprungsgruppen höll var den jag tänkt bibehålla. Det var slätt och vi var många. När jag drog på lite här och var, särskilt i motlut mumlade en sur göteborgare något om att jag fick hålla mig till "klungans regler". Jag fnös mest och påtalade att "det var inte jag som anslutit till er utan tvärtom". Sen kom det en stark herre och drog om oss så näshåren fladdrade i vinddraget. Jag hakade på och frågade om lite partempo kunde vara av intresse. Det var det och vi seglade iväg från gruppen i god fart. Det kostade förstås lite kraft och visade sig helt misslyckat då någon vänt på en skylt längre fram. En pekade åt höger, en åt vänster och den tredje som bekräftade riktningen satt längre bort. Mig veterligt ligger dock Torekov vid havet så vi sökte oss dit men då hade de andra hunnit ikapp oss. Fångade igen. Klungan var nu ännu större då den slagits ihop med en jagande grupp bakom.
Sen var vi en stor grupp som drog vidare i tillvaron. Gick aning ryckigt men ibland fort. Upp mot Boarp tryckte jag på så mycket jag kunde i vinden. Kände mig för stunden stark och jag gillar ju åkbackar. Försökte där följa med ett par åkare som var starkare än jag och blev upphunnen av ytterligare någon. En av dem svängde dock in i depå för att käka pannkakor, slå en drill eller vad vet jag.
Vi kom loss tre herrar och jag samt en dam men efter vådlig utförslöpa med bilmöte in i Grevie fastnade vi vid järnvägen i fem minuter varpå vi fick sällskap bakifrån. Igen. Det var dagens melodi tydligen.
Där i väntan på tåg stumnade mina ben. Fram tills dess hade det känts bra. Men den ofrivilliga pausen i kombination med att det är brant uppför efter järnvägen ställde till det. Dessutom hade jag missbedömt banan som för övrigt fått ett par backar till istället för den vanliga sträckningen in i Båstad. Tennisveckan var flyttad i år och därmed även bansträckningen för Bjäre runt. Kartan och verkligheten stämde inte överens.
Jag blev mig inte lik. Eller kanske just ett lik. Trampade luft. Växlade ned och det gick bara långsammare. Ingen kadens att tala om. De jag cyklat med hakade av mig i en av de brantare småpucklarna på slutet och jag kunde inte jaga ikapp igen. Väntade in några cyklister för att slippa köra själv. Då dog mina ben helt varpå de jag tänkt mig köra med körde ifrån mig uppför Bösketorpsvägen. Inte alls pigg längre och resten av loppet blev mer en kamp för att komma i mål. Fick sällskap där någonstans på vägen. Vi körde sen partempo resten av sträckan. Hela vägen tillbaks till Laholm
Det var trevligt med medvind sista biten men jag var för trött för att njuta av den alls. Annars var vädret bättre den här etappen. Mindre vind. Dock aning blöta vägar efter regnskurar uppe på åsen.
Väl i mål tryckte jag i mig den varma pastan som väntade där. Inte utan välbehag för jag var rejält trött måste jag medge.
På vägen hem fick jag mig en naturupplevelse utöver det vanliga. Den döda hare vi redan passerat på cykel två gånger idag låg kvar någonstans i trakterna av Skottorp. Precis när jag skulle köra förbi den störtdök en glada med hopfällda vingar ned från skyn för att ta den. Den fick syn på mig och bromsade i luften varpå den för ett ögonblick låstes i en heraldisk pose några meter framför motorhuven. Jag bromsade också och fågeln försvann oskadd någon meter över biltaket.
Hemma hos svärföräldrarna väntade mat och vila.
/ J - blivande återvändare
Några data:
Distans:111 km
Tid: 3.25
Höjdmeter: 898
Snittfart: runt 34 km/h
Puls: snittpuls 141 och maxpuls 171
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar