- Mountainbike med förhinder
Vila från träning har det blivit i dagarna två i slutet av veckan som varit. Midsommaren kom och passerade. I år lugn och märkligt mäktig, som en glaciär - vacker att se på med kraft under ytan.
Idag blev det en skogsrunda. Det är bara en vecka kvar till Ränneslättsturen och antalet mil på mtb i år har varit förfärande få. Därför gjorde jag ett litet träningsupplägg inför veckan som kommer för att delvis råda bot på det. Det skulle jag inte ha gjort. Det verkar ha retat någon högre makt av valfritt slag. Det sket sig nämligen direkt.
En vy jag hoppats få se mer av
Tanken var att jag skulle kört distans idag med fokus på teknik och flyt och att få känsla för stigar igen. Detta tänkte jag följa upp med den gemensamma träningen med Lammhultscyklisterna imorgon som kommer att vara långloppsinspirerad i lite högre fart. De passen kombinerade lät som en bra inledning på träningsveckan tyckte jag. Men så blir det inte tyvärr.
Efter två timmar rök mitt bakhjul. Eller så dramatiskt var det kanske inte. Men en eker gick åt skogen och det är skevt och går inte att köra på. Stor risk för att fler ekrar går av då. Så nu blir det att vädja till ärade cykelmekaniker om en snabb insats igen. Annars blir det ingen start för mig på söndag.
Innan dess hade cykelturen varit angenäm trots det inte fullt så somriga vädret idag. Den inleddes med lite stadsnära cykling som inkluderade ett varv i Fagrabäcksskogen, ett varv på "El Plomo", blandade stigar i Fylleryd, ett varv runt "Vildparken" och ett varv på gula slingan i Högstorp. Farten modest men känslan någorlunda. Lite halt här och var efter nattens regn men annars hyfsat torrt.
På väg till Henrik Ms bana utanför Hollstorp mötte jag Henrik J. Vi pratade cykel en stund och jag fick samåkningsplats ordnad inför helgen. Det känns skönt att ha den detaljen fixad. Men det är rätt många från klubben som ska köra så jag hoppades det skulle finnas plats i någon bil.
Ett av ämnen som kom upp var däck. Förr året köpte jag ett så kallat "Cykelvasa"-kit med två Race King och två slangar, allt från Continental. Kan bara säga undvik de jävla skitdäcken! Det första har jag redan skrivit om då det skars upp i sidan efter någon mil. Detsamma gäller däck nummer två. Det har gått tre turer och sidorna är i helt slut långt innan ens gjutpiggarna är borta. Slitna och med många snitt varav några allvarliga. De klarar inte ens trädgrenar än mindre sten. Komplett usla, de verkar vara gjorda av papp. Kommer att återgå till Schwalbe och Racing Ralph. Något tyngre men håller väsentligt längre. Det som sitter fram nu gick halva förra säsongen. Betydlig skillnad i kvalitet. Möjligen kan Contidäcken fungera till just Vasan som mest består av knölig grusväg. I skog fungerar de i alla fall inte.
När jag ändå spyr galla över saker och ting kan jag säga att den jäkla bromsskivan jag har bak är skit den med! Nu har jag inte bara rengjort bromsbelägg en gång till, centrerat ok, slipat på skivan med sandpapper utan även bytt beläggen. Ändå tjuter den som flygsirener. Nu kanske värre än innan faktiskt.
Även låsningen till framdämparen har behagat lägga av. Den har gått allt trögare över tid även om den fungerat med lite hjälp. I förrgår bytte jag kabelhölje eftersom det gamla var slitet med förhoppning om att det skulle hjälpa. Den minskade friktionen gjorde att den slutade fungera helt! Helt obegripligt. Tyvärr har jag sett när cykelmekaniker brottats med samma problem och det inger inte hopp. Verkar inte så mycket lättare för dem heller. Skräp.
Jag får ersätta morgondagens skogspass med landsvägscykling istället. Inte var jag tänkt mig men det får gå ändå. Sen får det bli måndagstur och KM i landsväg på tisdag. Sen hoppas jag att min mtb är körklar igen.
/ J - aningen frustrerad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar