fredag 20 mars 2015

120 000g - n1

- Viktresa, del 2


Den avgörande stunden närmar sig med stormsteg. Den då jag skall gå i närkamp med vågen. Nu är den knappast allenarådande när det gäller att mäta träningsframgångar. Det är till och med så att den spelar en ytterst tillbakadragen roll i sammanhanget. Jag har till exempel inte vägt mig sedan 1a februari.

Det våras för vågen

Istället ser jag naturligtvis främst till känsla när jag rör på mig, hur mycket roligare det blivit och möjligen om det går fortare att springa och cykla och om jag kan förflytta mer skrot på gymmet utan att ta i mer. De faktorerna är väsentligt bättre mått på hur träningen fortskrider.

Men det går inte att blunda för att om man väger mer än tresiffrigt är den absoluta vikten också av intresse. Det gäller definitivt om man skall cykla och särskilt om den vikten skall förflyttas uppför en backe eller framföras på en stig. Många av de jag kommer att cykla tillsammans med väger lite mer än hälften än jag själv. Jag är alltså två cyklister. 

Därför är det snart dags att väga sig. Det känns dock som en domedag. Det vore sympatiskt om vågen kunde visa en smula medkänsla och åtminstone antyda att vi är några färre som kliver upp den numera. 

Och jag anser fortfarande att det vore intressant med viktklasser i cykling. Jag skulle vara livsfarlig i tungvikt!


/ J - från supertungviktare mot tungvikt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar