söndag 1 mars 2015

Solskensträningscyklisten slumrar


Året, det som var nytt för ett tag sen det är liksom igång nu. Tycker ni inte det? 

Fast på något sätt krävs nog att även mars läggs till handlingarna  för att 2015 skall sätta sig ordentligt i medvetandet. Jag är lite trögstartad på det viset. 

Även träningsåret har startat. Det talar min träningsdagbok om för mig och tur är väl det annars vet jag inte om jag trott på det. Jag tänker på den här perioden som någon form av återkomst, uppbyggnad eller möjligen försäsong eller vad man nu vill kalla det när man är cyklist. I alla fall om man huvudsakligen är solskenscyklist som jag. Fordom förhöll det sig så att jag endast cyklade maj-augusti om solen sken. Annars inte. Men det var för länge sedan. 

Annat är det nuförtiden, hela min image som solskenscyklist raserades för ett par tre år sedan  då jag allt som oftast sågs cykla i snart sagt vilket väder som helst. Men i år är jag tillbaks vid ursprunget på det viset att det knappt trampats en meter. Träningsmeter skall väl tilläggas då eftersom jag huvudsakligen förflyttar mig per velociped vilket lägger ett antal mil till handlingarna varje vecka. Men de räknas inte. 

Det nuvarande vädret inbjuder inte direkt till umgänge. Vi har ingen bra relation kan man säga. Kallt och avvisande och skrivande stund är det halv blötsnöstorm utanför fönstret. Den inre cyklisten i mig vrider sig i vånda. I en sådant ögonblick är det extra lätt att säga att man följer en plan. Men det gör jag ju. Träningen är nämligen igång som det var tänkt. Fast på ett litet ovanligt vis för min del då den största delen för tillfället bedrivs inomhus. En del handlar om att utgångspunkten och förutsättningarna skiljer sig från det "normala". Men det är nu en annan historia och den hänger ihop med de 120 000 grammen. 

Men mer intressant är att det nya året innebar att jag hann med strax under 38 loggade träningstimmar under februari. Samt en löp/joggingtur. Lite obalans där. Jo, man får skryta lite. Det är trots allt en kort månad.  

Jag är nöjd med det och utan sätta något särskilt mål brukar jag gilla om träningstiden överstiger en timma om dagen i snitt. Det är åtminstone ett riktmärke för välmående. Lägger man på några distanspass på cykel så brukar den biten dock lösa sig rätt fort. Det är jobbigare att få ihop timmarna i löpspåret eller på gymet. 

Nu är dock resan mot framtiden, våren och cykelsäsongen inledd och det bekräftas av de små kåta fågeldjävlarna som sitter i var och varannan buske och vrålar om att de minsann är störst, bäst och vackrast. Eller förlåt, kvittrar menar jag ju. Så snart skall väl även jag börja cykla. 


/ J -  Hey Ho, Let's Go

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar