Nu igen!

- En vurpa till

Det är då märkligt vad det kan jäklas ibland. Skulle bara köra några få mil som lite återhämtning efter gårdagens distanslöpning och inför morgondagens styrketräning. Och vad händer? Först är det mer eller mindre snöstorm med kraftiga kastbyar och snöfall sen vurpar jag. Andra gången på kort tid. Börjar tröttna på inledningen på den här våren och på att ligga i en hög på marken.

Redan innan start snöar det!   

Körde en mycket stillsam runda över Gårdsby på 35 km. Tog på mig mycket kläder, glasögon mot snön och musik i öronen. Sen struntade jag i det allt ymnigare snöfallet. Trampade på lugnt och stilla i motvinden ut mot Sandsbro och vidare ut från stan. Kändes ok. 

Klättrade upp för höjden mellan Rottne och Gårdsby och hade passerat krönet där det öppnar upp sig så vinden får full kraft. Precis när jag passerar ett lutande vägparti där vinden polerat snön till is så kommer det en kraftig kastby. Jag känner hur den griper tag i mig och hur båda hjulen släpper samtidigt. Pang, rakt ned i backen och förstås slår jag i mitt redan ömmande knä. Fan fan fan...ont, mekanisk smärta med taggar. Nu molvärker det i knät trots voltarengel och smärtstillande tabletter. Skit också. 

Exakt så gick det till

Kom upp på cykeln igen. Den och kläderna var hela men jag var lite moloken. Fick medvind på vägen hem och nästan flög från Rottne in mot stan. Tjugofyra kilometer i timmen byttes mot trettiofem med samma ansträngningsgrad. 

Vägen hem var bitvis estetisk. 

Snöleopardväg

/ J - världsomkullcyklaren