Det kan sägas mycket om den dag som igår var. Till exempel att den var rätt bra! Och det är inte alla dagar som man kan säga det om, särskilt inte om man befinner sig i mina lätt slitna skor.
Bidragande till detta var några möten som gick över förväntan bra, fick hjälp med saker jag aldrig skulle ha klarat själv för stunden och hade ett långt, ska vi säga, ytterst inspirerat samtal med någon. Ni vet vilka ni är!
Och sen fick jag cykla. Mitt bland alla små brasaker damp det ned ett sms från Växjö Cykelservice som lät meddela att min racer var färdig för upphämtning. Det är något med vevlager och våren, det är en typisk bra att ha sak. Inte det häftigaste i tillbehörsväg men gör sig mycket bra på vilken cykel som helst, som hjärtan i varelser av kött och blod. Och nu har jag fått ett nytt. Slut på den där jäkla "skorrande" känslan man får när man råkar tima kadens med slitaget i lagren.
Nygammal känsla att susa iväg i sol på landsvägshojen. Snabbare, rappare och lättare än hybridöket. Men också mer nervös. Något mer av en fullblodshäst även om just mitt exemplar trots allt är en "fultysk" och kanske mer att jämföra med en ardenner eller en shire. Märkte tämligen omgående att jag lyckats få sittställningen relativt lika mellan cyklarna men att det är några detaljer som skiljer dem åt. Det uppenbara är förstås bockstyret och därmed ett djupare drop på landsvägshojen men i gengäld så är faktiskt hybriden något längre och därmed sittställningen mer utsträckt. Sen är ramen på hybriden eller är det kanske vevpartiet/vevarmarna mycket klenare och även styret flexar mer. Ger mer komfort men betydligt sämre kraft. Sadelhöjd och vinklar är i övrigt tillfredsställande lika. Men eftersom cyklarna är utrustade med mtb- respektive landsvägspedaler med tillhörande skor så skiljer det lite i placering av pedalklossar vilket ger olika ergonomi. Trycket på lårmuskeln hamnar annorlunda och även vadmusklerna jobbar inte i exakt samma vinkel vilket märks. Kraften kommer ut lite olika. Lite svårt att förklara men den som cyklar vet vad jag menar.
Försökte trycka på lite dagen till ära. Men lösgrus i mängd och en och annan isfläck drog ned toppfarten samt snittet. Det går inte att lägga ned cykeln i kurvorna alls och man får planera linjerna så man inte kör på något halt. Mötte dessutom en raritet innan Bramstorp, en "vi som inte bromsar för något" a k a mjölkbil. Känslan var ändå bra och jag körde min korta Hemmesjörunda som är tre mil med tre backar (Högstorp, Billa, Skir). Snittet hamnade strax över 34 vilket får anses vara ok givet förutsättningarna. Särskilt när slutet på rundan går igenom delar av campus och stan med tillhörande trafik.
I Växjö är det tydligen påsk
Den här dagen har så långt bland annat inneburit frisvårdstimma. I mitt fall två träningspass där det första bestod av 2 km uppvärmning på löpband följt av 1 timmes styrketräning. Idag 160 kg i benpress, och ja...det är en maskin som även använder en del av kroppsvikten så i realiteten blir det mer. Ökade även ryggövningen till över 80 kg då jag börjar bli starkare. Är fortfarande lika förtvivlat klen i armarna. Borde köra med fria vikter - två golfbollar med en tandpetare emellan torde bli lagom!
Passet efter det bjöd på 10 km löpband. Gick ut lugnt - bokstavligen då jag gick de första 200 metrarna, ökade sen till joggingfart (runt 12km/h) för att sen göra några rusher på 500 m och till sist stabilisera farten runt 13,4 km/h för att öka sista kilometern. Gav en sluttid på: 44:27
Mycket nöjd med detta eftersom jag inte var helt slut efteråt. Nu återstår att upprepa tiderna under 45 min utomhus och gärna på ett Växjölopp. Det var i alla fall tanken. Sen vore det bra om jag slutade upp med att envist fortsätta väga en bra bit över nittio kilo.
/ J - i stunden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar