söndag 28 april 2013

Cykelrundan som hade allt, tyvärr

- Lycka och olycka


Jag hade tänkt sammanfatta intrycken från lördagens cykelträning redan igår. Men det gick inte så bra. Det var en omtumlande dag känslomässigt på flera sätt för mig och så även cykelturen. 

Gårdagens lördagsträning med Lammhultcyklisterna innehöll det mesta tror jag: regn, sol, sällskap, prat, fika mekaniska problem, cykellycka och inte minst olycka. Det blev lite av en emotionell berg- och dalbana mer än en fysisk sådan. 

Den började väl som de flesta av mina träningsturer med att jag kom på något i sista sekund respektive glömde något så jag trots att jag börjat förbereda mig i god tid hamnade i tidsnöd. Efter någon form av citytempolopp ned till simhallen kom jag dit med en minut till godo enligt någon munter medmänniska. Det konstaterades dock av ledaren för dagen herr Samuelsson att om jag var på plats så kommer det nog inga fler. Det visade sig vara ett korrekt iakttagande. Vi var en klunga på strax över tjugo personer som begav oss ut på den ca 120 km långa rundan som skulle föra ta oss via Torpa, Vederslöv, Vrankunge, Torne, Grimslöv, Lästad till Alvesta och via Lekaryd, Härlöv till fikastopp i Ör och därefter över Åby hem till Växjö igen. Ursprungsrundan var även tänkt att även sträcka sig över Gårdsby på vägen men så blev det inte.  

Dags för distansträning och nej cyklisten till vänster skulle inte med

Vi var väl inte helt samtrimmade som grupp ut ur stan och i början av turen. Och vädret hade inte riktigt bestämt sig, lite sol, något moln och lite spridda regnstänk här och var. Men förutsättningarna var goda och vi pratade och hade det trevligt i lätt medvind. Tempot var ämnat att läggas runt 28-30 km/h och vi låg väl något över det inledningsvis. Klungan spretade dock något ibland och farten blev lite ryckig så teknisk perfektion var väl inte termen för dagen. Strax efter Torne var det dags för obligatorisk paus för att lätta på trycket och möjligen sträcka på ett ben. Någon handfull bestämde sig att därifrån köra i en mindre grupp då de önskade köra lite fortare än vi andra. Det får tillstås att jag var rejält sugen att haka på men lyckades faktiskt lägga band på mig vilket jag är stolt över. Jag har nämligen, även om det inte är avancerat, ett litet upplägg inför onsdagens Växjölopp som går ut på att det skulle vara lugn distanskörning på lördag följt av löpning runt banan på söndag, ladda ur lite mer på cykel i måndagsturens frifartsgrupp och sen vila under tisdagen innan loppet på 1a maj. 

Efter att den mindre gruppen gett sig av formerade vi andra oss och började på initiativ av Peter S att rulla runt i "belgisk kedja" och hjälpa till med dragjobbet. Det flöt på tämligen väl och vi tog oss över riksvägen vid Huseby och in på den smala kurviga vägen över Lästad i riktning mot Blädinge och Benestad. Det var där det hände, det som alla cyklister fasar för. Den rejäla smällen. 

Plötsligt utan förvarning sade det bara "pang", sen hände saker så där rasande fort så de verkade gå i slow motion. Man hinner se allt fast man inte hinner reagera nämnvärt. Två rullar framför mig åker någon i backen med ett skarpt krasch och sen ett skrik, även cyklisten framför mig faller. Jag ser en lucka till höger och kastar mig ditåt och missar en armbåge med någon decimeter och nitar sen cykeln. Ropen ekar genom klungan och de längre fram hinner väl något femtiotal meter innan de börjar få stopp på ekipagen. Jag hoppar av cykeln och försöker överblicka det hela. Killen som kört omkull, jag vet ännu inte vem det är, bankar en hand i asfalten och skriker fan fan fan. Det är blod och det är lite panikkänsla innan man vet vad som hänt och hur många som vurpat. 

Saker man inte vill se 

Någon där framme ropar "ring ambulans", och jag hör mig själv ropa tillbaks "jag ringer" då handen redan är i ryggfickan och famlar efter telefonen. Får efter vad jag tycker är en evighet tag i SOS alarm. Som tur var lyckas jag behålla lugnet och jag vet ju exakt vart vi är. Under tiden har en vänlig kvinna i bil stannat och ger bort ett täcke och en handduk som kan användas för att värma och lägga under huvud. Som tur är finns det de i gruppen som har lite vårdkunskaper Det går snabbt att konstatera att det är ansiktsskador det handlar om och i värsta fall ännu värre då han har ont i tumme, en armbåge och även i nacke och rygg. Det tar inte så lång tid innan ambulansen är på plats eftersom det fanns en i närheten. Får frågor om ålder och namn från damen i andra änden av luren och jag får reda på att mannen som kört omkull heter Anders. Vi hade tidigare under turen pratat lite om klungkörning. Jag har även fått tag i nummer till hans anhöriga och försöker ringa hans föräldrar. Det lyckas på tredje försöket och jag hinner tänka att jag måste formulera mig väl så att jag inte skrämmer någon mer än nödvändigt. "Inte igen" är en av de första reaktionerna jag får. Försöker sen berätta så långt jag vet vad som hänt. Känner mig märkligt nog tämligen lugn, misstänker då att reaktionen kommer att komma först senare. 

Försök nummer två att lämna Benestad

När ambulanspersonalen gjort sitt och de lämnat platsen försöker vi samla ihop spillrorna av cykelturen. Det var två som åkte i backen men i det andra fallet var det utöver skrubbsår och ett ömmande knä mest kläder som skadats. Alla hade däremot drabbats av tappad cykellust och många ville bara hem. Det praktiska var ordnat, skador summerade och As cykel stod i grannhuset, telefonnummer var utbytta och vi hade hunnit prata lite kort om händelsen. Återstod bara att försöka ge sig av. Vilket inte gick. Någon har fått punktering, möjligen efter tvärnitarna som blev i samband med olyckan. Naturligtvis blir det lite strul med en kolsyrepump. Men mekaniska problem känns inte så stora för stunden. Ett par känner att de behöver bege sig då det finns lite tider att passa och siktar mot att köra till lantcaféet i Ör. Vi andra startar strax därefter med samma mål.  

Naturligtvis strulade även slangbyte

Rutten för oss upp på Norråsen och den rejäla backen efter Gåvetorp. Jag trycker på lite uppför men känner att kraften rann ur mig i och med smällen trots att jag själv inte var i backen. Nedför däremot ger jag mig den på att köra fort. För att inte riskera att bli rädd. Så att tankar som "vad händer om jag får framhjulspunktering nu" inte smyger sig på när man susar utför i hög fart och dödar cykellusten. Därför tar jag en gnutta lårkraft och pressar på nedför, ser mätaren passera 60, 62, 65, för att till sist fastna på lite över 70 km/h Sen går det inte fortare den dagen. 

En mer än vanligt efterlängtad fikastund

Pecannötspaj med glass och kaffe

Inte alls dumt med fika. En chans att prata om stort och smått om kraschen, cykling och annat. Välbehövligt för alla. Vi reagerar olika men dagens händelse är sådant som påverkar och bör göra det. Extra mycket när man dagen innan suttit i möte med Länsförsräkringar, representanter för team Rynkeby, kommunen och polisen för att diskutera cykelsäkerhet. Sen är det sånt som händer och kommer att hända även i framtiden. Men det gäller att förebygga och minimera så långt det bara är möjligt. Själv har jag haft tur både igår och förra årets rejäla klungkrasch då jag körde upp på ett bakhjul, lade mig i luften och landande mjukt, eftersom jag hamnade på någon. Men jag har blivit påkörd och överkörd några gånger och jag verkligen hatar när det händer. Själva ljudet är nog värst när man hör kraschen och dunken i plåt följt av tanken, "helvete, inte nu igen" samtidigt som den där overklighetskänslan infinner sig, känslan av att "det här händer inte mig".  Det vore bra om så få som möjligt slipper den erfarenheten. Den här gången var det rätt mycket otur och ett kastat bananskal som orsakade det hela.  

Efter avbrottet så hade solen lite symboliskt beslutat sig för att göra oss sällskap och tillvaron lite varmare. Det gjorde att mitt klädval blev ännu lite bättre än vid start. Vi bestämde oss för att köra i snygga formation efter fikat och lyckades väl med den föresatsen. Det flöt på i fin rytm och bra tempo både uppför och nedför från Ör till Åby och vidare in mot stan igen. Men undantag av ytterligare en punktering utanför Stojby förstås.  Men alla tidsplaner var redan spräckta så en punktering till mer eller mindre kändes egalt. 

Dagens andra chans att öva på slangbyte 
under fältmässiga förhållanden

Det fina flytet med bra och mjuka växlingar, fint flyt och bra cykling i vackert väder de sista milen blev emellertid en skön kontrast till den tidigare händelsen och stämningen efter den. Det avrundade träningsturen så positivt det nu gick. 


/ J - eftertänksam

PS. Efter flera timmars operation och konstaterande att nacke och rygg inte är skadade har jag hört att den olycklige är på väg hem. DS. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar