- Summering av helgen och måndagen
Söndagen kom och gick präglad av en smula eftertanke, grillos och småkrämpor. Planen för träningen var att enligt mitt primitiva upplägg inför Växjöloppet springa milbanan som förberedelse den här dagen. Jag hoppas verkligen att det de säger om generalrepetitioner stämmer.
På morgonen kände jag mig oerhört trött inte bara fysiskt utan framförallt psykiskt. Kroppen kändes inte heller helt ok, lite öm i musklerna och jag var allmänt trött och hängig. Men när jag tittade ut var inte vädret alltför otäckt för löpning eller för den som ämnade hetta upp mat över öppen eld eller möjligen kol så jag beslutade mig att bege mig mot uttagningarna till grill-SM för att agera åskådare ett tag. Jag har nämligen en god vän som lyckats med konststycket att mer eller mindre av en slump och något ofrivilligt bli anmäld till nämnda evenemang. Hur det gick till är en lång och tämligen underhållande historia som kanske får förtäljas vid tillfälle.
Väl på plats kunde det konstateras att herr P trots allt såg ut att trivas som fisken i vattnet och inte fann uppgiften oangenäm. Särskilt inte när man förutom kött kunde marinera sig själv en smula. Själv tyckte jag att uppdraget som publik var ett angenämt tidsfördriv särskilt när man fick chans att provsmaka de tävlande bidragen.
En på entrècoten och en i kocken
Däremot upptäckte jag tämligen omgående att det är en usel idé att befinna sig på ett ställe som bokstavligen osar av matlukt på fastande mage. Provsmak i all ära men mätt blir man inte och jag hade inte ätit sen frukost. Försökte vid två tillfällen få mig något till livs på närbelägna Max men gav upp på grund av långa köer. Stannade ändå länge nog vid Citygross för de första två momenten fläsk och nöt. Struntade i kycklingen och begav mig hemåt.
Tävlingsbidragen i nötmomentet
Hade först tänkt att efter ombyte av kläder sticka direkt ned till Strandbjörket och startplatsen för kommande Växjölopp men var för trött helt enkelt. Vad skit jag nu hade i kroppen sög musten ur mig. Så istället blev det ett par timmars vila för att ladda om batterierna.
Cykelturen ned till startplatsen vid klassisk tennismark vid Strandbjörkshallen bjöd på mycket eftertanke. Funderade på lördagens krasch och alla otaliga olyckor jag själv varit inblandad i och tänkte att steget mellan frisk och hel och något annat inte är långt ibland.
Vädret var fint för en löptur men kroppen kändes bedrövlig. Redan efter några hundra meter uppför kullerstenarna i vid den inledande "puckeln" märkte jag att flytet inte fanns där. Tung, klumpig och tekniklös blev löpningen. Trötthet i lår och vader gjorde att steget inte blev rätt varpå jag spände mig och hela jag såg troligen ut som ett springande krumelur. Försökte förtvivlat få till teknik och andning under resterande del av rundan men det lyckades inte förrän vid Simhallen ungefär. Då var det försent eftersom jag var trött och det bara var någon kilometer eller så kvar till mål. Tiden blev blygsamma 49 min. Nu ämnade jag för all del inte springa fort utan jogga igenom rundan men känslan jag letade efter var inte där. Hoppas sannerligen den infinner sig på onsdag. Som grädde på moset gav ett par nya s k sportstrumpor mig två stadiga blodblåsor på trampdynorna som jag nu försöker snabbkurera.
God uppslutning på måndagsturen som vanligt
Om kroppen kändes risig på söndagen så var det etter värre under måndagen. Ögonen sved som eld och musklerna i benen värkte efter gårdagens kantiga löptur och jag var extremt trött. Hade som tur var möjlighet att sova och gjorde så en del av eftermiddagen. Förväntningarna på deltagandet i måndagsturen var därför lågt ställda. Hällde lite liniment i mig och på mig eller hur det nu var och begav mig. Följde min ursprungliga tanke om att köra med frifartsgruppen för att få en rejäl urladdning och sen vila från fysiska aktiviteter under tisdagen. Tänkte att det får bära eller brista. Endera så blir jag rejält sjuk eller så släpper hängigheten av hård träning. Och hårt blev det och tillika en mycket bra runda. Farten som efter inledande Högstorpsbacke låg runt 27 km/h i snitt skruvades efter hand upp till att hamna runt 39,5 i Tävelsås. Detta gjordes i medelvindar på 8 m/s och 16 i byarna enligt Smhi. Sen flöt det på bra och uppför motluten efter Vederslöv satte några rekord genom att susa uppför i imponerande 48 km/h. Där tappade jag ett tag men lyckades senare ansluta tillsammans med några andra eftersläntrare när det slogs av en aning på takten där framme. När nästa rejäla fartökning kom hamnade jag något på efterkälken men då var det bara några få kilometer kvar. Låg solo och körde över fyrtio ändå, nöjd med det. Skall jag bli snabbare får det, som Stefan konstaterade, bli lite högkadensövningar. Har svårt när farterna drar upp mot femtio helt enkelt. Var inte alltför trött efteråt men kunde verkligen inte köra fortare idag.
Delar av frifartsgruppen tillbaks vid stortorget
Dagens ofrivillige kämpe blev Håkan som av outgrundlig anledning inte fick tag i sina ordinarie cykelkläder och dök upp något, ska vi kalla det, "lättklädd". Ett superunderställ, tunn något kort vindjacka och inga handskar i åtta plusgrader, bitvis hård vind och ett par regnskurar är inte att leka med. Jag frös om fingrarna i vätan trots ett par långfingrade vantar med cykelhandskar över.
Inte så varmt klädd men kepsen är rätt
Är i skrivande stund trött men ändå nöjd med helgen och inledningen på den nya veckan som helhet. Olyckan i lördags dröjer kvar på näthinnan och manar till koncentration när man kör. Löpningen i söndags gick åt skogen men måndagsturen var bra träning och riktigt rolig. Men det som överskuggar allt och som satte pricken över i den här dagen är ändå en extremt positiv händelse. Idag var sista gången som min älskade systerdotter sövdes för behandling och cellgifter!! Flera års kontroll återstår men själva behandlingen mot leukemi är över. Så outsägligt skönt. Så många bakslag, så många tunga stunder, sån känslomässig berg- och dalbana och nu är dagen här då resan mot en ljusare framtid börjar.
Perspektiv - memento mori
/ J - plötsligt gråtmild
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar