- Ett tecken i tiden
Kan infall vara planerade? Eller hur ska det räknas om man tänkt på en sak en längre tid, glömmer bort den och skrider till verket tämligen hastigt när man väl kommer på den igen? Är det då ett infall eller en sedan länge planerad handling?
Jag har då och då funderat på att tatuera mig. Men det har inte blivit av och sen var det själva grejen med motiv och så. Ska visst vara något man trivs med har jag hört. Lär ju vara både dyrt och kostsamt att avlägsna dem igen även om lasertekniken gått framåt. Så att tatuera näsan röd eller en räv bakom örat faller liksom bort. Kände en sjöman en gång som under en resa till London efter diverse pubbesök hamnade hos en mindre nogräknad tatuerare som visst kunde tänka sig att sätta nålen i någon som var bra dragen efter rätt många pints. Efter en stunds dividerande över motiv och lite missförstånd kring det ämnet halade min bekant upp en servett ur fickan på vilken han tidigare under kvällen skissat på idén för att visa några vänner. Han ville nämligen ha den bark han var stationerad på för tillfället korrekt avporträtterad med rätt rigg för fartygstypen och några specifika detaljer som var unik för båten ifråga. Vad han inte tänkt sig däremot var att få exakt det han ritat utan kanske en konstnärligt utformad variant. Det fick han inte. Dagen efter vaknade lagom bakfull med precis den bild han kluddat ned på servetten över hela axeln. Tur för honom var han någorlunda bra på att rita.
Riktigt så spontant blev inte mitt infall. Och enda kopplingen till ovan nämnda historia är väl namnet på studion som gjorde min tatuering, "Old Sailor Tattoo" i Växjö.
När jag den här gången funderade på ämnet så hittade jag rätt omgående en bild jag kunde tänka mig. Så efter lite lätt modifiering var den biten färdig. Att sedan hitta tatuerare blev inte heller det någon lång process. Mer så att en god vän nyligen piercat sig och de verkade vara trevliga på det stället där hon gjort det. Så jag knallade in kände på stämningen och beställde tid så snart det gick. Var runt en veckas väntetid och ingen ånger infann sig under den tiden.
Massagebänkar är bekväma
Det var ett smart val av placering för en tatuering då själva positionen för att få den gjord var ytterst bekväm. Efter fyrtio minuter slumrade jag nästan till lite. Eftersom jag är novis på området hade jag förväntat mig att det skulle göra mer ont. Det gjorde det inte. Eller rättare sagt det kändes väl ungefär som när man nässlar sig tycker jag, fast under längre tid. Bara när lite djupare ifyllande i sidled gjordes brände det till en aning.
Tatuering i vardande
Nu smörjer jag i god ordning och väntar på att det skall bli någon form av sårskorpa eller dylikt. Det har ännu inte uppstått. Får väl se imorgon. Sedan återstår att se om det behöver göras någon ifyllnad om någon månad eller så för att bibehålla de skarpa konturerna.
Det färdiga resultatet, något suddig bild
Sammantaget är jag så här långt mycket nöjd. Tur är väl det, lite svårt att ångra sig nu!
/ J - nygaddad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar