söndag 21 april 2013

Lördagens distansträning

- Sol i västerled


Allt måste ha en början sägs det och så även lördagar. Min lördag började med att jag och väckarklockan inte riktigt var kompatibla. Vi var inte överens om tidpunkten helt enkelt. Jag ville bestämt minnas att jag ställt den på åtta och att jag hade gott om tid för att äta frukost och få min slitna lekamen att vakna inför stundande begivenheter. Klockan å andra sidan upplyste mig med digital exakthet att om du inte är nere vid simhallen om trettio minuter blir du försenad och eftersom jag skulle vara där vid tio så fanns en viss diskrepans oss emellan.

Jag gav upp kampen och insåg att jag troligen försovit mig och att det skulle se illa ut om jag kom för sent när det nu råkade vara jag som var ansvarig för rundan den här veckan. Lyckades dock med några sekunder tillgodo komma i tid. Och banne mig om jag inte lyckats få med mig det jag behövde också. Även en blind höna - kan hitta en multiverktyg, slang, däcksjärn, kolsyrepump, mobil, pengar och en flaska hemkört på kort tid om stunden så kräver.

Soldyrkare samlas

På väg ned till den vanliga samlingsplatsen vid simhallen gick det undan. Benen kändes ärligt talat lite sega men av det dagen innan så motsträviga vädret syntes inte ett spår. Det artade sig till en ytterst angenäm dag i sadeln. Temperaturen var stadigt på väg uppåt ackompanjerat av en sol som ganska envist lyste ned på oss jordbor. Väl framme vid  simhallen kunde jag konstatera att det var en anständig grupp glada människor som samlats. Vi var för många och för spretiga i fartambitioner för att köra gemensamt så uppdelning i grupper var på sin plats. En för dem som ville köra lite hårdare och en för soldyrkarna som vill ha mer tid i ljuset. Själv hade jag väl en tanke i bakhuvudet om att köra fort idag men den planen byggde på att det var någon i den andra gruppen som trodde sig kunna hitta rundan jag snickrat ihop. Nu blev det inte så och jag hoppade glatt in i den större gruppen istället.

Ut ur stan bar det i samlad tropp och siktet var inställt på att via Öjaby och Härlöv snirkla sig till Moheda och därifrån vidare en bit västerut. Det blev ett kort stopp på raksträckan efter Ör då vi för ett ögonblick tappade bort en gruppmedlem. Efter att hittat vederbörande igen så var det full fart uppför motluten som börjar med "marknadsbacken" i Moheda och slutar någonstans strax innan det var dags att svänga vänster i Agnaryd. På vägen dit svängde en grupp grönklädda cyklister ut framför oss och susade iväg ur synhåll. Det flöt på bra till ett planerat kortare stopp vid flyttblocken i Hjortsberga. Sen efter några kilometer var dags för dagens andra parti med några höjdmeter upp mot Blädingeås. Så här relativt tidigt på säsongen är det lite olika kraft i benen på oss som cyklar. Några har kört mycket andra mindre, en del har varit skadade och andra haft ont om tid och somliga har harvat på bra på spinningcyklar och trainers under vintern. Detta märks när det drar ihop sig till backkörning och gruppen spreds ut rätt rejält. Men upp kom vi och vände så tillbaks mot Alvesta. 

... och nu blir det berättarpaus. Eurosports sändning av "La doyenne - den gamla damen Liège-Bastogne-Liège" börjar nu och jag tänker njuta av herrar Adamsson och Vacchis väna stämmor för ett tag och som grädde på moset i sällskap av halta lotta. 

Spännande blev det och jag blev lite nördig ett tag och satt med uppslagen bok i knät och läste in mig på La Redoute när klungan närmade sig den berömda stigningen. Irländsk segrare var inte så många som tippat. Kul att Dan Martin kunde drämma till. 

Eurosport, Vacchi och "Bergtagen" i knät

Sen blev jag inspirerad och kunde inte låta bli att ge mig ut och köra någon dryg timmes fartlek. Fyrtio kilometer på söndagstomma gator och cykelvägar blev det. Cityrace i Växjö med många igångdrag vid rödljus och korsningar men framförallt efter lösgrusiga nittiograderssvängar. Körde några spurter och vann över mig själv!

Strax innan Alvesta inträffade en av de där märkliga händelserna som får mig att undra och tvivla lite på mänskligheten, i alla fall den del som kör bil. Vi mötte en sällsynt ful åttiotalsmercedes på en raksträcka strax innan Benestad och föraren av sagda fordon hänger sig på tutan och vecklade ut långfingret i en välkänd internationellt gångbar gest mot oss. Hästarna i hagen bredvid blev skrämda och satte av i sken och av oss fick han mest hånleenden. Det blir något av ett löjets skimmer över en människa med ålder nog att framföra ett plåtschabrak som iklädd fula pilotglasögon med snus under läppen bakom ratten på en bajsbrun bil som tar sig tid att försöka smäda en grupp cyklister på detta vis. Bilden talar för sig själv. 

Ursprungligen hade jag tänkt häda lite mot lördagstraditionen genom att inte ha något fikastopp på rundan då det inte finns så mycket mysiga fik på vägen. Men det var definitivt läge för ett litet stopp i Alvesta så Oljeshejkerna fick ett besök. 

Bensinmackar gör sig bättre när de är dekorerade med cyklar

Kön av fikasugna ringlar sig lång

Kaffe och glass, lite vår i luften ändå!

Efter pausen blev det lite manfall med ett tema. Alla som heter Peter försvann. Någon till dop, någon hade tid att passa och den sista fick mekaniskt haveri. Fridfullt cyklade vi på och när vi närmade oss Bergkvara på gamla vägen från Gemla sa det "pang" någonstans mitt i ledet. Jag som låg längre fram hann tänka "fan i helvete inte en klungkrasch". Men som tur var det vare sig det eller personskada. Värre var det då med herr Lindahls cykel. På något vis hade bakväxeln förflyttat sig in i bakhjulet under färd med avbrutet växelöra, flera ekrar av och punktering till följd. Tur i oturen att det bara var materiella skador med förra årets vådliga olyckor i färskt minne. 

Ambulans för cyklar?

Som tur var fanns rejäl bil att tillgå så det vara bara att hitta frivillig chaufför och langa över nycklarna. Har inte hört mer om upplösningen av historien. Finns nog anledning att återkomma till den. 

Överlag var detta en mycket bra cykeldag. Att i goda vänners lag dela både lårsmärta och en vacker vårdag är inte att förakta. Att cykla är trots allt en av de ädlaste umgängesformerna. Detsamma kan sägas om fikastunder. Kan man förena de två är himmelriket nära. 

/ J - gillar allitterationer bloggar därför ätandes blodpudding

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar