- En trasig start på veckan
Vi får väl se hur resten av den här cykeldagen artar sig och hoppas att den inte är signifikativ för veckan. Den började nämligen mindre lyckosamt. Eller så tog den snarare vid där den gamla slutade.
Dagen bjöd på några möten på förmiddagen och jag hade tagit höjd för att det kan ta lite tid att komma iväg. Så trots i alla fall ett par vändor upp och ned för trappan till källaren och cykelrummet i sedvanlig ordning så var jag någorlunda i tid.
Färdvägen tog mig förbi den branta backen vid Teknikum och där började äventyret. Bromsarna tog inte inför den skarpa vänstersvängen på cykelvägen. De fungerade inte alls. Och jag visste då att det var något jag glömt igår när jag mekade - att byta klossar till några med längre "pinnar". Attans också, att svänga i den farten var inte att tänka på så rakt fram och ut i gatan for jag. Som tur var inga bilar i närheten. Studsade och for över trottoarkanter. Lyckades få ner farten till andra sidan innan jag stilla och elegant välte omkull. Jag kom nämligen inte iväg när jag försökte trampa igen.
Allt studsande hade gjort att vindvästen jag hade haft i bakfickan på jeansen ramlat ur och nu låg elegant insnodd som en rävboa på en societetsdam från förr runt kassett och växelförare. Det var det som orsakat det ofrivilliga stoppet.
Inte så glad över detta då västen hade fått något hål samt var helt nedoljad. Återstår att se om den går att rädda. Skulle haft den på mig för att visa att jag minsann är cyklist. Fick stressa iväg lite då jag skulle vara på St Sigfrids Sjukhus klockan nio och tiden gick sin gilla gång som vanligt och tog inte alls hänsyn till cykelincidenter.
Fortsatte min färd förbi strykjärnet och genom östra änden av Linnéparken och körde upp mot trafikljusen i höjd med simhallen. Där hade någon muntergök i helgen gått bärsärkargång och krossat busskuren vid hållplatsen, glassplitter överallt. Hoppade av cykeln men avsaknaden av bromsar gjorde att jag hunnit få två glasbitar i framhjulet. Men de satt inte djupt och hade inte hunnit gå igenom - skönt!
Tredje gången gillt, upp på cykeln och...."frihjul", tramporna spann runt och jag höll på att stå på näsan igen men lyckades hålla mig på hjulen. Tittade förvånat ned bara för att se att min cykel fått svans. Kedjan hängde lite sorgset bakom och såg inte ut att må bra.
Så skall det väl inte heller se ut?
Jaha, då stod jag där med en avancerad sparkcykel. Som tur var lutar det lätt åt det hållet jag skulle och jag blev bara tio minuter försenad.
Möte nummer två bestod av att jag skulle vara en av fyra representanter för Lammhultcyklisterna vid en inbjudan till presskonferens. Bakom initiativet stod Fredrik Valgren chef för motorskador på Länsförsäkringar och tillika vicekapten i Team Rynkeby Växjö. Närvarande var även Mats Ringsbacka från polisen och Pär Wallin från kommunen. Frånvarande var samtliga inbjudna journalister som endera laddar om batterierna efter helgen eller jagar viktigare nyheter som kvällens fotbollsmatch. Avståndet till Smp redaktion till LFs konferensrum är väl ca 100 m så det kan ha funnits geografiskt oöverstigliga hinder också. De är nu återinbjudna till att närvara vid kvällens start av måndagsturen med start från stortorget. Vi får se hur det går med den saken.
I väntan på pressen som aldrig kom...
Nu skall det ut och mekas. Bromsar är en bra att ha sak och jag tror att jag kan ha någon kedja och kassett i reserv som kan tänkas passa mitt gamla ök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar