- Penicillinrundan
Efter lördagens något bistra besked från vårdpersonal där de avrådde från all fysisk ansträngning minst en vecka till tio dagar framåt fick kommande veckas tränings- och cykelupplägg modifieras något. Jag vågar faktiskt inte utmana ödet och kroppen alltför hårt med min tur. Söndagens mountainbiketräning brann därför inne och helgavslutningen fick istället bli ytterligare en vilodag. Måndagsturens snabbgrupp var också bara att glömma, där rusar alltid pulsen såväl som farten iväg. Planen som jag faktiskt höll var därför att köra med en lugnare grupp. Tänkte mig kanske 30-32 km/h i snitt men det råkade bli 34-gruppen. Pulsklockan sade dock efteråt att det var ett bra val. Tittade på den ovanligt frekvent under färd för att se så inte hjärtat rusade åstad. Det gjorde det inte. Snittpulsen blev 123 till slut och bitvis gick pulsen nedåt 110 i den lätta medvinden de sista milen trots att farten gick upp.
"Hera" - hästkur?
Om själva cyklingen finns väl annars både mycket och lite att säga. Vi körde den "långa" varianten av måndagsturen som de snabbare grupperna brukar hinna med. Den som sträcker sig förbi korsningen där man kan svänga höger mot Osaby och över Kalvsvik till Väghult och sen tillbaks till stan genom Vederslöv, Dänningelanda, Torpa och in via Teleborg. Inledningen var lite "stökig" då några nya deltagare uppenbarligen inte var så vana att köra i grupp och några andra var lite väl pigga på att köra som individer och inte riktigt anammat det där med gemensam cykling. Det vinglades en del i sidled, farten åkte jojo och leden höll inte ihop. Det gick för fort uppför och för långsamt utför. Ett tag var det så illa att någon valde att helt sonika lägga sig bakom hela klungan och ligga där resten av rundan. Osäkerheten syntes i leden - det sprack av lite då och då när folk försökte skapa säkerhetsmarginaler. Det fungerar inte när man ska agera som en enhet. Märkte själv av det igår kväll och även idag då jag är stel i nacke och rygg efter att omedvetet spänt mig.
Men positivt nog så tog det sig efterhand och mot slutet var det relativt ordnad cykling. Snittfarten blev nästan exakt den tänkta och jag hade en mycket behaglig resa och förtog mig inte alls. Det var bara att sitta där och paddla med och småprata.
Själv fick jag gå helt på känsla och kadens/växlar vad gäller hastighet då min cykeldator ballat ur och jag inte hunnit montera den nya jag införskaffade tämligen spontant lite drygt en halvtimma innan start. Återkommer till det...
/ J - tisdagstrött men vid gott mod
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar